Det finns ett tomrum bredvid mig.
Sängen är dubbelt så stor och jag har ingen näsa ingosad i nacken. Du fattas. Du saknas.

Saknar tunga andetag, kyssar och ord om att jag är fin utan smink.
Saknar dina smala armar runt mig och konversationer om hur vi ska bo när vi är gamla.
Saknar dig redan fast du bara tidigare idag tog min hand i din och sa att jag var allt du någonsin önskat.

Min säng har nog aldrig varit så tom och alldeles för stor tidigare.

Guldvän.

Våren är här,

förkylningen också. Jag fotar minnen i vårsolen försöker glömma tidigare vårar och tänker på att om 175 dagar är jag på andra sidan jordklotet.