Har nog glömt bort hur man skriver.

Oktober, var senast. 
Ett långt, soligt uppehåll. Var nog vad jag behövde. 
Nu är jag tillbaka i kylan, och kanske ska ta och börja på ny kula? Ny start, inte bara här.

Utan everywhere.

Saknar redan.

Jag är så nervös, att jag nästan går sönder. Men, 

det kommer bli ett galet äventyr vill jag lova.

Ny frisyr inför det nya landet.

Sexton dagar kvar.

En vecka och två sommarminnen.

A blur

Snart har du varit min i ett år.

-Du är snäll

-För snäll ibland
-Mot mig?
-Ja
-Var jag dum?

-Ja
-Kan du förlåta mig?
-Det gör jag hela tiden.

Mitt hjärta var redan trasigt, men du tog sönder det tills det inte fanns något kvar.
Minns de där dagarna då jag försökte förstå, då jag bodde i min morgonrock,
och tappade matlusten helt och hållet.