Gammal vänskap rostar aldrig

hundrasextioen kilometer bort

Lukten av dig sitter kvar på täcket, på kudden, där du har legat.
Ligger och försöker andas in dig, det som finns kvar, vill inte tappa bort dig.
Tänker på igår när du kallade mig fröken och log med ditt smil som går ända in.
Du tittade på mig som att ingenting annat fanns, och det gjorde det nog inte heller.

För en stund kunde jag känna,
att jag inte var ensam,
om att känna.